fredag 11 september 2009 klockan 18:12:05
Voltaire tar sig an islam och ger plats åt en mängd infallsvinklar. Jag skriver på temat islamisk feminism. Det går undan och jag får ihop en text om ett fenomen som framförallt tar plats inom västvärldens akademier; islamisk feminism är ingen gräsrotsrörelse. Än.
Islamisk feminism förefaller – just nu – i huvudsak vara ett inomakademiskt samtal som fokuserar till tolkningar, det vill säga till omtolkningar (nya tolkningar av de gamla texterna) och metatolkningar (tolkningar av tolkningarna) – tvisten handlar om hur töjbara de religiösa urkunderna är.
Jag ville lyfta fram några bekanta röster. Men hann aldrig själv ta plats i diskussionen. Kanske var jag bara feg. Men tillfälle och mod kan komma senare.
Här är texten. Och ett stort tack till Petra Östergren som, igen, peppade på. Och till Boris Benulic för chansen. TACK!
Allmänt
onsdag 9 september 2009 klockan 18:17:08
Hardcore action and vanilla sex, queer and straight, flashing and fucking, provocation, penetration and poetry!
Feministisk porr. Som syftar till att omdefiniera porren och göra den queer, feministisk och nyskapande. Dirty Diaries är en bra samling som kunde göras bättre. Därför att tanken kunde varit djärvare och skildringen mer komplicerad. Men det finns några guldkorn.
Dildo Man. Skin. Skönaste bidraget är kontnärinnan och feministen Joanna Rytels Flasher Girl on Tour om en kvinna på turné för att äckla sig offentligt. Fritt från genvägar; sexigt, feminitiskt och med ambition att fucka upp.
I wanna expose myself to guys; old men, grown-ups, family fathers, and other slobs. I’m totally serious. I don’t wanna do it to take revenge on the patriarchy, even if my cunt is a weapon these days. I just wanna do it. I wanna treat you to some pussy.
Beställ här!
Sex och politik
tisdag 8 september 2009 klockan 11:38:42
Jag tar tillbaka mina lojaliteter och orkar inte att de tas ifrån mig igen. Jag ska ruva dem. Även då vinden kommer framifrån. Och isens flisor skär mot hyn. Ska jag ruva dem och finna mod i kylan.
Okej är inte allt som passerar, det som finns tills dess att gränsen dras. Tänk om andra människor hade tydliga gränser för vad de tillät sig att göra. För mig behövs sällan en skylt för att jag ska veta bättre än att kliva in i ett blomsterplantage. Men så vet jag också hur det känns att vara jag och många andra. Det är en vana jag haft länge.
Egentligen har jag inte råd med mina drömmar. Det har jag aldrig riktigt haft. Men jag ser till att lösa det på eget vis. Denna gång har jag en enkelbiljett till Jemen och åker i slutet av månaden. Allah ma3i, gud vare med mig. Jag vet att jag i alla fall har mig själv.
Allmänt
tisdag 8 september 2009 klockan 11:36:20
Jag vill kasta mig ut i känd mark och ropa att jag är hemma, älskling.
Vi måste sluta leka kurragömma, vi kommer inte att hitta varandra; kull är tråkigt, varför jaga så kittlande desperat? Mamma, pappa, barn slutar i bråk om vem som är barnet och sedan står jag där och bakar bullar, igen. Jag gillar inte när hela havet stormar, jag söker en plats som är min egen och ingen jag behöver kämpa för. Och inte nudda mark gör att ångesten slår rot i magen.
Jag vill ha nyp i rumpan och ryska posten med kyss. Men hittar inte till kalaset.
Allmänt
tisdag 8 september 2009 klockan 11:23:38
De lägger elände till elände och räds. De tror de ska stryka med när svininfluensan, på allvar, sprids i den svenska vinden. Sextusenfemhundra döda av tre miljoner smittade, säger en, och jag svarar att det ger en sannolikhet på långt under oro.
Livet är visst inte allvarligt hotat. Staten är en fegis och kapitalet profiterar på vår rädsla, klirr, klirr!
Jag tänker inte injicera deras vaccin. Rädslans filosofi är en fiende till mina eget odlade antikroppar. Långsiktiga, gratis och på riktigt. Jag bär min egen rustning, av mig. Och hoppas att fler skiter i att ringa sjukvårdsupplysningen, köpa slut på apotekets handdesinfektion och diskutera detta elände.
Sex och politik
måndag 17 augusti 2009 klockan 23:44:56
Allmänt
tisdag 3 mars 2009 klockan 22:43:41
Sorgen sitter i tystnaden. Den säger att det inte finns någonting att berätta om, att dela med sig av. Du sitter tyst. Tiden, den stämmer inte. Nu finns inget av det som varit. Nu finns ditt liv. Som jag besöker ibland. Du har en ny soffa. Och allt är fint. Det är kallt. För att jag vill att du ska se min nya kappa. Som inte är fodrad. Men vackert skuren. Hemma hos mig är köksluckornas pastellgula färg på väg bort. Och plastmattan är sprucken. Jag såg inte det när du fanns här.
Existens
onsdag 4 februari 2009 klockan 17:57:20
Alla är killbaciller och snorungar. Alla är föräldern som lämnar barnet till dagis trots att det är sjukt. Ingen har tid att stanna hemma från jobbet. Knaprandes Alvedon. Tjatandes att en feberfri dag räcker för att inte smitta. Min rumpa. Influensan går!
Jag vill kladda mitt snor i ansiktet på det samhälle som säger att vi inte har tid för att varva ner när näsan rinner. Eftersom jag ständigt blir sjuk av mina kollegor ska jag slicka på kontorsglasen i köket. Hosta på tallrikarna. Och hångla med kopiatorn.
Hade jag orkat stanna på jobbet för att smitta ytterligare några så skulle jag ha fört olyckan vidare. Men influensan förlamar mig.
Influensakvinnan. Jag lovar att göra mitt yttersta för att smitta min omgivning. Jag ska bli en tusensidig rapport från smittskyddsinstitutet. En egen läskig epidemi.
Alla ska med. Ner. Och ingen kondom i världen skyddar.
Host, host!
En länk för den som vill läsa något klokt istället
Allmänt
söndag 1 februari 2009 klockan 15:08:57
Young women’s opinions. In MP3 format. I returned from Beirut with many hours of spoken word. I can recite every laughter and sigh. And their voices have lived with me since then.
Now it is time to let go. To articulate the last sentence and bring the study to its end. Here is a paper on how young women in Beirut do what they are told not to. The aim has been to examine the socio-political dimensions of young women’s fight for space and power in Beirut.
“This thesis may be read as a manual in how to get what you want, or as a portrayal of how young women, in their daily life, find ways to have the fun they are not allowed to have. It aims to show that, or rather how, women organize themselves independently and within informal networks of family and friends to do more than merely cope with repression. They overpower it. This is an account of spacing. It is about willpower, creativity and guts. This is a story of how girl power works in Beirut.”
“Shut Up, Fuck Off!” – Micro-politics Amongst Young Women in Beirut
Allmänt
fredag 23 januari 2009 klockan 23:59:32
Min granne skjuter inga raketer. Min bror kastar inga stenar. Min syster dog inte igår.
Min sorg har en botten. Mitt hem finns kvar. Min kropp är varm.
Jag lever inte i Gaza. Jag bor någon annanstans. Jag läser dikter.
Följande är skriven av Hind Shoufani, filmskapare och poet. Den heter On Trial och inleder diktsamlingen More Light than Death Could Bear (2007).
I blame you
for the smaller corners in Ghalia’s
smile
her precious beauty
defiled, so slightly
but it smeared your presence
over her
light
I blame you
for the fear darting
in everyone’s
eyes seeking
flight
for the blackened
stillness invading our
pores,
thoughts of cancerous cries
as we breath your scents wafting
in our
skies
I blame you
for the tears embedded in the skin
of my neighbours,
for the silence engraved
underneath
every nervous smile
for every shuffle
of every anxious step
of our tired feet
I blame you.
I blame you for lost chances,
missed love glances,
for babies unmade
marriages
held in check
for the fog of transparent hate
willowing about
I blame you for bringing out in us the worst
for further digging us
a quagmire
of political ignorance
extremism,
sexism,
for giving us reason to flee,
to stop playing music we crave,
for food rotting in dark rooms,
robbed of light
or magic
for the loss of movement
for the frozen souls
in this city of tears,
I blame you.
I blame you for suspended dreams
squandered financial schemes
for homes in destruction
besieged,
I blame you for aiding
for abetting more
disease
spreading nothing but rot
and descent into primal fears
worried about who died
who did not
I blame you for all that and more
for this inner bitter
knot
I blame you
I blame you.
Full Stop.
I blame you for the weary
hello
my father makes
for the extra
time
it takes to
gather our thoughts
soothe our inner place
you scattered lives
to dimensions unjust
unknown
eternal
you punched lives barely holding on
barely able to
maintain
you reeked of greed
and pus
the stench of charred limbs
rose to meet your mighty entrance
and for the fingers that ceased working
toiling
in hope
feeding eager faces
bread and love
I blame you.
I blame you for the lovers questioning
travel plans crumbling
for sentences in- if only-
ending
I blame you for the permanent halt
in a child’s feet
no longer running
in fields
where now, clustered fear
your gift of fire awaits
near
I blame you for the murky sea
once clear
it belonged to me
free,
after nights of
sweet kisses in Beirut
my friends
kind speech
I blame you for the dissolution of
the dream of peace
for the angry hissing of burning trees
for the poor who still go hungry
wondering why
their bellies still feel heavy
I blame you.
I blame you.
My roaring breath
tells you,
you will not force us down
under
no, never
for we are constructed in ties
you can not sever
but for the smaller corners in Ghalia’s smile
I blame you Israel
I blame you
I blame you.
Forever.
Sex och politik
senare inlägg »
« tidigare inlägg
