Lucia och kärleken
onsdag 7 oktober 2009 klockan 21:10:06
Pepparkakshus. Tärnor i burka. Vissa visar sina ögon. Jag möter dem. Och önskar dem frid. Ett fåtal kommer jag närmare. Bakom stängda dörrar tar hon av sig burkan och iklär mig den. Mina gröna ögon sticker ut. Och ser mer av henne. Hon ser inte mina läppar röra sig när jag säger:
Jag vill bli kär, vill du vara kär?
Hon vill ha kärlek först och giftermål sen. Jag säger att jag också längtar efter den otyglade kärleken. För henne är den inte möjlig. Oväljbar. För mig är situationen annorlunda, jag är min egen övervakare. Hon förstår inte. “Det spelar ingen roll”, intygar jag. “Det gör inte jag heller.”
Hon kommer inte att veta vem hennes man blir förrän bröllopet. Då möts de för första gången. Och sedan växer kärleken fram. “Vad tycker du om detta?” undrar hon. Om hon vill ha det så, då är det bra att det kommer att bli så, svarar jag. “Men vill du inte ha det så, då får jag ont i hjärtat!”
Hon drömmer om en kärlek som är hennes egen, säger hon. Och jag säger att den vildvuxna kärleken är vacker. Oavsett vad de påstår och även om den skrämmer, och visst talar jag lika mycket till mig själv. Hon säger att den är farlig. Att leta kan kosta henne livet. “Detta är Jemen.”
Här vågar man inte. Här vill, längtar, fantiserar man. Det kommer att komma en man från ett närliggande land. Han kommer att förälska sig i henne och hon i honom. De ska träffas i smyg utan att bli påkomna och en dag, kommer han att komma hem till henne och låtsas att de aldrig träffats. Han friar. Familjen misstänker inget. Och sedan får hon som hon önskar, kärleken, den egna, och giftermålet likaså.
Det finns en vit häst, berättar jag, den kommer att komma galopperandes i skymningen. Och stanna intill mig. Ner kommer att hoppa en kärleksgestalt som är allt det jag saknar, räds och söker.
Vi skrattar. Jag skrattar lite för mycket. Och än mer ändå.
Plötsligt blir vi avbrutna. Men ska ses igen. Jag blir kvar här ett tag, i pepparkaksstaden bland tärnorna. Och en och annan Lucia.
3 kommentarer Skriv kommentar »
1. shamrock08 torsdag 8 oktober 2009 klockan 8:19:53
Helt fantastisk läsning! Hoppas på mer av detta. Vill ha mer.
2. Tove tisdag 13 oktober 2009 klockan 23:16:56
Tanya! Underbart. Jag följde ditt råd, nu ska jag uppdatera min egen blogg. Ofta. Tror vi har berört samma tema lite fast på olika sätt. Glöm aldrig: Kärleken kommer på en vit häst. Det är så man känner igen den. Tror jag såg hästfan. Han sprang fort som bara den. Rätt förbi mig bara.
3. Tanya tisdag 27 oktober 2009 klockan 12:13:07
Shamrocko8, det kommer mer jag lovar, men jag har varit så upp-och-ned och in-och-ut och knas knas knas att inget mer följt. Men massvis av saudiarabiska piller senare kommer något att dyka upp här igen. PUSS tills dess!
Tove, jag ser jag ser. Toppen toppen! ÄNTLIGEN måste jag få utropa, proklamera
Jag ska lusläsa varje stavelse. Te, mynta och söta kryddor samt dina texter. Underbart, så tack, tack tusen.
Skriv kommentar