Libanon
fredag 23 november 2007 klockan 0:29:57
Det åskar i Beirut. Flera dagar i sträck. Hela nätterna igenom. Det låter krig. Jag minns när vi var i Kroatien och hörde planen flyga förbi. När man är rädd låter ljuden högre. Nu är det rädslan för inbördeskrig som höjer åskans volym. Den låter som bomber och fallande byggnader.
Regn på Libanons självständighetsdag: Mina sommarskor ramlar av i vattenpölarna på väg till Universitetet för islamska studier. Jag tillbringar dagen på biblioteket i källaren. Det finns inte mycket annat att göra. “Var är festen?”, frågar jag. De svarar att de firar med bön. “Vi ber för en fredlig morgondag!”
Imorgon ska en ny president väljas. Den president som skulle ha valts i början av oktober, och flera gånger sedan dess. Som det aldrig blev något av med. Konstitutionen kräver att presidenten väljs imorgon -försöken har spillts och tiden runnit ut. Vad folket kräver blir jag inte riktigt klok på.
Hariri eller Hezbollah – ambitionerna är många för lilla Libanon. Delar av centrala Beirut ockuperas av den ena sidans anhängare. Den andra sidan hävdar att området tillhör dem. Det handlar om territorium. Om att kunna spänna musklerna och visa styrka. Stora affischer tapetserar därför staden. Allvarliga mansminer. Bakom dem kurar de verkliga frågorna, där vilar de inbördes konflikterna. Den smärtsamma historien och paradoxerna. Men dit når sällan samtalen.
“Vem håller du på: Hariri eller Hezbollah?” Jag möter frågan överallt. I taxin, snabbmatskön och i hissen. Visst handlar det om ett presidentval men det är framförallt politiken och inte människan som ska väljas. Jag vill inte reducera mina politiska förhoppningar för Libanon till 2 gubbar. Jag vill diskutera politik, inte hjältar och fiender, jag vill ha en debatt som utgår ifrån en mer omfattande agenda. En som sätter de palestinska flyktingarnas och “gästarbetarnas” intressen högt på agendan. En som skissar på en ungdomspolitik som skapar möjligheter för de unga libaneserna att skapa sig en bra framtid här istället för att flytta till Dubai, Europa eller annanstans. Jag vill lägga fram en hbtq-styrd och sexradikal politik som gör upp med heteroromantiserandet och den ständigt närvarande ’sharmuta’(vilket betyder luder på arabiska)-diskursen. Jag vill se förbättrade pensionssystem, sjukförsäkringar och politiska konflikter som handlar om sakfrågor, ideologi och inte dess företrädare.
Jag minns dagistiden då vi bråkade om vem som är bäst, spindel- eller stålmannen. Jag kunde aldrig svara rätt. Det kan jag fortfarande inte. “If I support Hezbollah or Hariri? Haven’t you heard of Pippi Långstrump?”