Mitt könshår
tisdag 9 oktober 2007 klockan 20:13:14
Mitt könshår är en halvmeter långt. Det är jordgubbsblont och lockar sig när det blir vått. Det glänser i solen och följer vinden när det blåser. Det är stolt, vildvuxet och utsläppt. Det syns på många meters håll och ropar ”hallå!” i örat på förbipasserande män. Här passar sig inte könshår i offentligheten. Goda kvinnor bär därför trosor på huvudet. Trosor som tystar lockarnas rop.
Vänner som inte bär slöja tas inte som fullgoda muslimer här. Fast de studerar Koranen sedan barnsben och är troende i generationer. Troende muslimer som fastar, tackar nej till alkohol, engångsknullar och viker ut sig mellan bönerna. Kejsarinnans nya klädsel tycks vara beslöjad.
Jag tittar på TV. Han är en av få med rätt att tolka den heliga skriften. Med den rätten följer påståenden som: “För varje gång en kvinna avstyr en mans blick kommer hon att belönas i himmelen.” Jag undrar över männens ansvar. Med ett ”huhumm” får jag deras uppmärksamhet. “Låt männen skyla sina ögon så kan kvinnor göra som de vill med sina kalufser.” En bekant förklarar allvaret genom att anförtro mig att majoriteten av de män som döms till helvetet hamnar där på grund av sin, och så tittar han ner mellan sina ben. Innan jag vet ordet av har han lovat mig en fin slöja.
Igen, här som där, förläggs ansvaret för mäns handlingar på kvinnor. Vi förväntas därtill rädda dem från helvetets lågor och vilja dela vår himmel med dem. ”Hur tror du att din kuk kommer att klara sig i mötet med Gud?” vill jag fråga, men eftersom jag just bett tillsammans med hans mamma som sitter med ena handen på mitt knä låter jag bli.
Egentligen handlar det inte om mitt hår eller om vännens snygga rosa slöja med paljettbrodyr. Det handlar om reglerna och bristen på undantag. Inte om att kunna och älska sitt abc- utan om viljan att kasta om bokstäverna. Om livsutrymme och rätten att gå sin egen väg. Och hur man bemöts längs vägen. Jag säger som en av mina favoritmänniskor. ”Vilka är de att definiera islam som våld, förtryck och intolerans? Vi kan inte låta dem göra det ifred!”
Jag har den spirande feministisk-islamistiska rörelsen i tankarna när jag tar mitt könshår på en solpromenad längs Kairos gator. Hade jag kunnat lära stråna arabiska hade de ropat ”ikhras” åt var och varannan. Det betyder håll käften och är precis vad de önskar från blickarna runtomkring: Håll käften i frid, med jasminblommor och kräm. Aiwa, ya habibi – ikhras! Detta är min jihad och jag räddar ingen kuk från evighetens brand.
8 kommentarer Skriv kommentar »
1. Coffe onsdag 10 oktober 2007 klockan 17:31:45
Jalla Habibi!
Jag tror detta är den bästa text du producerat hittills. Skicka in till lämplig publikation, vetja.
Du hade förmodligen gillat sista avsnittet av Existens, som handlade om islams plats i det moderna samhället och vilka möjligheter det finns att förnya religionen och omformulera den i en tappning som är mindre människofientlig.
Jag böjer mej för ståndpunkten att detta är en framkomligare väg, än att helt utrota idiotiska trosföreställningar och kränkande religiösa system, men i mitt huvud fantiserar jag om hur vilda, håriga kvinnor sliter patriarkmaffian i stycken!
Fight the power! Jiiiieyhaaad!
2. Det förbjudna kvinnohåret&hellip onsdag 10 oktober 2007 klockan 23:15:23
[...] October 10th, 2007 Kvinnors hår är tydligen ruskigt farligt i en rad sammanhang. Här är en av de bästa texter jag någonsin läst i ämnet. [...]
3. Fotbollsnördar torsdag 11 oktober 2007 klockan 13:49:41
Jag brukar säga de får väl rädda sina egna själar. Eller ha roligt så länge det varar (som de får titta på mig alltså);-) Fast just nu räddar jag mitt hår med en sjal p g a de svenska männens besvärliga dreglande. För min nya vackra flätfrisyr skull. De springer efter mig som galna hundar annars och jag orkar inte löpträna hela dagarna
4. Tanya fredag 12 oktober 2007 klockan 18:28:42
Ahlan Coffe!
Tack, tackare, tackast.
Tack vare bloggen behöver jag inte skicka iväg texterna någonstans. Jag lägger bara upp dem här. Och med den goda reklam du och Antropomorf gör för Vildkatt tycks jag inte behöva något annat forum.
Alla mina tack till alla dina ord.
RESPEKT!
Eid mubarak fotbollsnördar! Ja, visst får männen rädda sina egna själar. Besvärligt dregglande, tro mig – jag relaterar till 100. Vissa dagar orkar jag helt enkelt inte gå ut. Andra dagar hanterar jag glo-gubbsen med en klackspark
Hoppas sjalen hjälper. De kommer ju sällan med en “lämnad ifred-garanti”. Men ibland känns det som en seger att iaf lyckas avstyra visst stirrande.
Ååå ny vacker flätfrisyr. Jag vill oxå! Klubbarna här öppnar upp igen efter midnatt. Dansförbudet är över. Så jag ska också fläta stråna och sen är det dags att vicka på höfterna. Detta är glädje.
5. Ellinor fredag 12 oktober 2007 klockan 21:52:08
.Eid mubarak ya habibi.
Dina texter är enastående. Som godis. Och ännu bättre. Lyckligtvis dämpar de inte suget. GE MIG MER
Tänk så hopplös jag är, nu har jag bestäm nytt datum för MISRåterseende. Typiskt nog blir det en vecka efter du lämnat landet, men då får jag väl helt enkelt söka upp dig i Beirut istället
!!!
Ut o släng de lurviga tillsammans med alla andra glada. Det är dagar av glädje. Dagar att fira. Så se till o gör det!
Tarek häslar
Puss o kram o kram igen! ELLINOR
6. Tanya lördag 13 oktober 2007 klockan 22:07:43
Eid said Elli! Och tack igen för pepp! Du är för fin.
Ja då bidde det till att söka upp mig i Beirut. Flyget österut tar en och en halv timma och du kan säkert får tag på nån billig sista minuten. Du får visum på plats. Jalla!
Just nu känner jag såhär: Bhibb misr! Det var ett tag sen men nu är staden tillbaka till sitt glada jag. Du är så himla välkommen tillbaka.
Leve festen! Jag ska ut ikväll, nu är sågott som alla klubbar öppna.
Hälsa Tarek!
Puss här puss där puss igen! DIN!
7. Jag ska bli en grym homos&hellip söndag 14 oktober 2007 klockan 22:03:22
[...] Och jag börjar med att be er läsa det här. [...]
8. Klara Olsson söndag 28 oktober 2007 klockan 10:53:35
hej!
tänk om vi med ett biologiskt kunskapslyft slutade med att skrämmas av såväl kvinnors som mäns biologi och tänk om vi slutade att profitera på varandras behov….
Skriv kommentar