Feminismen är inte din hora
söndag 29 april 2007 klockan 18:15:59
Staten söker kolonisera feminismen. Han vill tämja en vilde och har lyckats skaffa sig en stab daddy’s girls. Som han låtsasbråkar med. Egentligen är de kära, ”sitting on a tree – k, i, s, s, i, n, g!”. Deras tänk är en svårsmält hegemoni. Deras hjärnspöken återspeglas i lagtexter vars levda konsekvenser de gärna förnekar. Men feminismen har aldrig gått under ett och samma namn. Aldrig drivit enbart en fråga. Och den blå-gula statsfeminismen är återigen bara en bland fler.
Hon som jag förälskat mig i (och tänker på när jag onanerar) är en Leila K. Staten fjäskar och söker köpa även hennes kärlek. Fast för henne finns annan att få. Den hora som älskar sig själv är sin egen lilla bitch. Hon utökar rummet och uppfinner nya territorier. Som är hennes per definition och omöjliga att erövra.
Medan staten utreder sexualiseringen av det offentliga rummet gör hon feministisk porr och skriver navelskådande poesi. Och när staten och hans fina flickor leker jämställdhetsretoriker förvandlas hon till Sokrates och plockar isär dem på nolltid. Hamnar hon på en hearing i maktens korridorer dyker hon enbart upp för att raljera över argumenten som aldrig bär. De parlamentariska jämställdhetsdebatterna är ett slags platonskt drama där hon tar rollen som den cyniska, beräknande och uppblåsta jäveln. (Ändå fascineras daddy’s girls av henne. Men systerskap handlar, som bekant, om bra sex – något de inte förmår att ge henne. Hon förhåller sig avvaktande men betonar att hon ska ha innan hon ger.)
Hon är inte ett välgörenhetsprojekt. Den som kämpar för henne är alltså inte snäll. Hon kräver rättvisa och är ett mål i sig själv. Hon låter sig inte reduceras till en nyttomaximerande ekvation där det gemensammas bästa skymmer sikten för hennes vision. Hon andas, knullar och lever för sin egen skull – inte för världsfredens.
5 kommentarer Skriv kommentar »
1. malin måndag 30 april 2007 klockan 9:41:38
…åh, jag gillar “feminismen är inte din…”-serien. mera sådana! vilken bra utgångspunkt att se vad feminismen inte är istället för att ringa in det snäva varandet som alla pratar om. pluralism yeah!
puss på dig!
//Malin
2. emm måndag 30 april 2007 klockan 14:20:45
hear, hear.
3. Tanya fredag 4 maj 2007 klockan 4:07:38
Maaaaalin!!! Thanx, “feminismen är inte din hormorsa” var himla kul att skriva och feminismen är ju en hjärtefråga så det lär komma uppföljare sålänge jag håller the blog fire burning.
Höll tummarna för dig och vill höra hur det gick i N. Och så ser jag fram emot att avslöja akademin nästa vecka (och att bygga upp en ny och bättre till veckan därpå?). PUSS OCH KÄRLEK!
emm! det finns ett utilitaristiskt försvar av feminismen också så man måste verkligen inte inta en rättighetsetik då man argumenterar för den. Men jag reagerar på inkonsekvensen i påståendet om att människor har vissa rättigheter och vi vinner alla på jämställdheten. Get me?
4. emm söndag 6 maj 2007 klockan 11:01:58
hmm… är det så att man kan rättfärdiga den med enbart utilitarisk etik, rättighetsetik, eller både och?
do i get you?
kan vi inte blanda in pliktetik och dygdetik också för att öka förvirringen? det skulle vara kul med “kantisk feminimism” eller “stoistisk feminism”…
5. Tanya söndag 6 maj 2007 klockan 12:28:13
EMM! EMM! EMM! EMM! EMM! EMM! EMM! EMM! EMM! EMM!
yeah you get me!!!
Den deontologiska etiken och den konsekventialistiska är varandras motsats. Och pliktetiken hör, liksom rättighetsetiken till deontologin. Men kanske vill du, i sann postmodern anda, lösa upp dikotomin?
Jag reagerar inte på T Tännsjös, P Singers eller någon annan konsekventialists utilitaristiska försvar av feminismen. Jag reagerar på när personer (med en uttalad deontologisk position) hävdar att människan existerar som ett ändamål i sig själv (att hon har en mängd rättigheter som ingen kan ta ifrån henne) plötsligt legitimerar jämställdhetskampen konsekventialistiskt (att ge kvinnor ett fullvärdigt medborgarskap blir därmed inte en fråga om kvinnors mänskliga rättigheter utan en fråga om allas vårt gemensammas bästa). (Självklart kan man, som Shamrock08 var inne på en gång i en annan tråd, anse att kvinnor ska ha samma rättigheter som män – därför att något annat vore orättvist – och samtidigt argumentera för att jämställdheten gynnar samhället och dess individer. Men denna position är fortfarande enbart deontologisk, försvaret åberopar ingen konsekventialism.)
Kantiansk feminism: haha viljan till jämställdhet står under sedlighetslagen, behandla aldrig kvinnokampen blott som ett medel utan även som ett ändamål i sig. Hur kan man skruva hans kategoriska imperativ? Men stoisk feminism, fan va avtändande det låter. Jag tror inte på att hålla tillbaka
Skriv kommentar